Välkommen till Charlie & Grappa!

Hej på er! Trevligt att ni besöker min sida! Jag heter Anna Gustafsson och är 35 år gammal eller ung eller hur man väljer att se på det. Min hundhisoria började när jag var 17 år och var "extramatte" åt en fyrvägskorsning vid namn Hampus. Han var klok som ett orakel, vägrade att gå i koppel och var gudasnäll mot allt och alla. Efter det var jag fodervärd ett kort tag åt en brun Dobermann hane som hette Bonzai...det var en total katastrof. Han var strykrädd, mentalt ostabil och inte rumsren. Stackars hund. Efter honom tog jag en blandis till från hundskyddet. Det var en blandning mellan Labrador och Vorsteh...om möjligt en ännu större katastrof. Han var vid 2 års ålder när jag tog honom utbrytarkung och jaktexpert. Han kom bara hem när han inte fick tag på sin egen middag, eller när han hade onda såriga trampdynor... När han bestämde att mina snälla föräldrar som passade honom på dagarna inte längre hade rätten till sin dubbelsäng, och visade detta med hela garnityret så var hans dagar räknade tyvärr.

Därefter var jag hundlös ett tag. Måttet var rågat och nu skulle jag ha nåt "riktigt", nåt jag kunde forma själv och nåt jag verkligen ville ha. En Boxer hane med fyra vita strumpor, en vit halskrage och en vit svanstipp. Jag började leta uppfödare och var nog runt hos de flesta i mellersta/södra Sverige innan jag kom till Bottnaryd och Kennel De La Pi's där jag träffade Doris, en röd helt underbar boxertik som snart skulle paras. Jag satte upp mig på spekulantlistan och höll tummarna. Snälla Pia lät mig följa med när Doris skulle paras, så skedde men inga valpar blev det. Skam den som ger sig tänkte jag och väntade tålmodigt på nästa löp. Även denna gången gick hon tom. Jag och Pia hann bli ganska goda vänner under resans gång, och det visade sig att det skulle ta 2 år innan det blev bebisar. När det väl tog sig var det Tyegarth Saint Emilion alias Minkie som var far till kullen. Dom föddes tidigt på morgonen den 20 december 1997, jag var där såklart, och när tredje valpen föddes sa Pia: "-Nämen titta Anna, här kom din valp!" Han var tigrerad, hade fyra vita strumpor, vit halskrage och vit svanstipp. Min lycka var gjord och han blev min bästa vän under några härliga år! Vi tävlade Lydnadsklass I och II samt appelklass och lägre i spår. Längre hann vi tyvärr inte innan han blev sjuk i cancer. De sista 3 åren av sitt liv var han förtidspensionär och hade ett gott liv. Han blev 6.5 år gammal, och han kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta.

Boxer nummer två kom veckan innan midsommar samma år som Gandalf gick bort. Det var en röd hane från Innovations Kennel och han hette Garp. Garp var Gandalfs raka motsats. En hund med massor av egen vilja och en väldigt bestämd syn på saker och ting. Tyvärr funkade inte jag och Garp särskilt bra ihop, och han funkade ännu sämre med våra äldsta barn, så han har flyttat till sin mamma och lever idag där. Jag och Garp hann med en start i appelklass som gick som man kunde förvänta sig, vi gjorde även ett tappert försök i lydnadsklass I men vår kommunikation fungerade inte alls.

I mars i år kom Charlie in i mitt liv. Återigen genom ett samarbete med Pia på Kennel De La Pi's. Charlie är en engelsk import som är född -05, ni kan läsa mer om hans resa hit under knappen Charlie - the story. Han är allt jag någonsin skulle önska mig av en boxer. Han har ett hjärta av guld, ett tålamod utan like och en arbetsvilja som heter duga. Han har ett otroligt stort föremålsintresse och en kamplust som är urhäftig, helt utan allvarliga undertoner. Jag och Charlie tränar sök och planerar starta i akl till våren. Vi tränar även lite spår och en massa lydnad såklart, så det kan nog bli en lydnadsetta med till våren.

Min utbildning har jag fått från min brukshundklubb, Kind BK i västra distriktet. När jag hade kommit igång med träningen av min första boxer erbjöds jag att gå en handledarutbildning som sedan byggdes på med en instruktörsutbildning. Jag fick även förmånen att utbilda mig till MH figurant och har gått M1, M2 och M3. Detta var då den formella utbildningen. Det är ju egentligen en väldigt liten del av det man lärt sig. Den stora delen kommer såklart från alla fantastiska klubbkamrater och vänner som låtit lilla mig vara med och träna, som gett mig otaliga tips och massor av goda råd och bra kunskap. Dessutom är jag glad över att ha "fostrats" i en klubb som har lärt mig att värdesätta och respektera formen för det ideella arbetet det innebär att vara en del i en förening. Jag har även under några år fått möjlighet att träna för väldigt bra instruktörer i samband med Kindslägret. Jörgen Stiansen, Arne Brolin, Ove Järvholm, Remi Åsheim och Rolf von Krogh är några av de jag lyssnat uppmärksamt på!

Det fina med hundträning är att man hela tiden har massor med nya saker att lära sig, och att man kan lära sig saker av nybörjare på kurser likaväl som av gamla rutinerade hundförare. Jag hoppas att jag i min tur kan ge något av allt det jag fått tillbaka till någon, och ge någon ny hundägare en lika positiv bild av hundträningen som jag fått. Kan jag dessutom hjälpa till att ge den eller de personerna en lika bra klubbkänsla som jag fick så begär jag inget mer...eller ja...kanske att nån gång få tävla mot giganterna i mästerskapen då.